Val av specialitet

Invärtesmedicin är en specialitet som omfattar endokrinologi, gastroenterologi, hematologi, infektionssjukdomar, kardiologi, nefrologi och reumatologi. Det är därför en mycket bred specialitet när det gäller kunskap.

Omfattningen av och potentialen i invärtesmedicinarens arbete är bred. Många av de specialister i invärtesmedicin som anges ovan genomgår först en specialistutbildning i invärtesmedicin. I takt med att befolkningen åldras kommer antalet invärtesmedicinska patienter att öka.

Traditionellt arbetar internister på sjukhus. Det finns också en efterfrågan på invärtesmedicinares mångsidiga kompetens inom primärvården, t.ex. på vårdcentraler. I det föränderliga hälsovårdslandskapet möjliggör utbildning i invärtesmedicin anpassningsförmåga, eftersom färdigheterna finns i händerna och huvudet och yrket inte är knutet till utrustning och strukturer.

Det bästa med invärtesmedicin, enligt många kollegor, är mångfalden inom området och de olika manifestationerna av sjukdomarna. Goda baskunskaper, logiskt resonemang och förmågan att tillämpa det man lärt sig är det som driver invärtesmedicinaren framåt i hanteringen av komplexa patientfall. Att acceptera begränsningarna i sin egen kunskap är något som är viktigt att internalisera. Att leva med denna begränsning är ett försök att ständigt förbättra sig själv, vilket förhindrar att man stagnerar med åren. Även om behandlingarna av sjukdomar utvecklas är traditionella medicinska färdigheter fortfarande en central del av invärtesmedicinarens kompetens. Å ena sidan är det givande att behärska diagnostik med få eller inga maskin- och laboratorietester och å andra sidan att kunna använda de senaste, ofta dyra, testerna på ett målinriktat sätt.

Invärtesmedicin är ett idealiskt område för en läkare som inte är rädd för utmaningar, som är intresserad av kontinuerlig självförbättring och, framför allt, som är genuint intresserad av patienten.